Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig, eller iallafall hoppats på!

Hela livet går man och formas till den individ man en dag ska "lämna in" som.

I mitt fall har det varit redan från barnsben att ta vara på sig själv, och joba för något som man faktiskt vill ha, även om jag också varit väldigt bortskämd!

Men med detta har jag också fått lära mig att vara bestämd och inte vela så mycket, även om man ibland inte riktigt vet vad man ska göra med vissa delar av ens liv! 

Idag blev det definitivt inte som jag tänkt mig, absolut inte alls faktiskt! Att det varit struligt som fasiken -ja det kan jag erkänna! men dem senaste dagarna har det från min sida av helheten sett bättre ut, då jag berätta som jag kände och du svara och sa att det var en självklarhet att du faktiskt tycker om mig, och att du skulle tänka på det med lite mer beröring och att visa dina känslor för mig! Det blev helt klart en förbättring men vad hände sen???

Åter igen sitter jag i samma sitts som förr och undrar "Har jag gjort något?, Varför vill han inte?, Vad är fel?, Varför?" Trodde i min enfald att vi gått igenom det mesta och att det skulle starka banden mellan oss en hel del! Men tydligen hade jag nog fel?! Eller?!

Att älska en person så mycket som jag gör för dig är obeskrivligt! Som jag sagt till dig innan är det Du och din underbara son som gör mina dagar till glada dagar, och det är ni som gör min tv-bild färgglad. Det känns otroligt jobbigt att kanske inte få uppleva fler mysiga hemmakvällar, middagar, kalas m.m tillsammans med er, som man hade hoppats på få leva med resan ut!

Tyvärr har jag kanske inte heller varit den bästa "flickvännen" alla gånger men jag har bara försökt göra saker och ting till det "bättre" för dig! Ibland har det varit så att jag faktiskt inte vetat hur jag ska göra för att det först varit dåligt på ett sätt och när jag gjort på ett annat så har det också varit fel, så vad ska man då göra? Har önskat så många gånger att jag skulle få saker och ting förklarade för mig så jag hade vetat hur du vill ha det?! Och jag kan i ärlighetens namn säga att jag verkligen har försökt leva upp till meningen "ALLT FÖR DIG!"

Kanske är det så att jag hade/har all rätt till att vara svartsjuk just nu då det faktiskt är befogat, och just detta som händer nu, känns så väl igen som sommaren 2010 dessvärre! Jag ska ärligt erkänna att jag är så in i helvetes ävla RÄDD för att få uppleva samma sak igen! 

Kan också vara så att det varit så att du inte mått såbra detta året, och att det kanske hänt en del saker hos dig. Kanske har jag bara blivit/varit någon tröst för dig ett substitut!

Inte vet jag men kan kännas lite så, kanske är det så att du faktiskt tycker om mig och att vi kanske bara måste vara ifrån varandra ett tag då vi kanske träffas under en tuff period som varit svår att bygga någonting på?! Oavsett om det blir vi två igen eller ej, så ska du veta att jag alltid kommer älska dig och ditt barn! Ni betyder oerhört mycket för mig och det gör ont i mig att ens tänka tanken att jag kanske inte får tillbringa resten av mitt liv med er! ÄLSKAR DIG! <3